Kunskapen om fritidsfiske och fisketurism ökar i Sverige!

Detta slås fast i Jordbruksverkets senaste årsrapport om fritidsfiskes och fisketurismens utveckling som delades ut av Jordbruksverkets generaldirektör den 18 mars på Sportfiskemässan i Älvsjö.

Det har hänt mycket sedan 2011 då Jordbruksverket fick uppdraget att främja utvecklingen av fritidsfisket och fisketurismen- ett viktigt steg för att samla myndigheter, intresseorganisationer och näring för att arbeta tillsammans för att främja utvecklingen. Gruppen träffas med jämna mellanrum för att diskutera frågor av gemensamt intresse och mycket av det utvecklingsarbete som sker runt om i landet kan man läsa om i Jordbruksverkets årsrapporter.

Detta är en spännande och positiv utveckling som vi nu går till mötes. Fritidsfisket och fisketurismen betraktas allt mer som näringar att räkna med, även om det fortfarande finns en flera områden där lagstiftning och förvaltning inte har hängt med i utvecklingen. Fisk har gått från att betraktas enbart som mat till att ses som en resurs för rekreation och naturturism som den faktiskt också är. Det faktum att Jordbruksverkets numera har ett främjandeuppdrag på fritidsfiskets och fisketurismens område är ett viktigt steg i rätt riktning. Ett annat exempel är regeringsuppdraget om att förslå nya förvaltningsformer för lax och havsöring som Havs- och vattenmyndigheten fick 2015- ett uppdrag med särskilt krav att förutsättningarna för fritidsfiske och fisketurism särskilt skulle beaktas. Ett sådant uppdrag var inte på agendan för 10 år sedan vilket visar att vi idag är på rätt väg.

Men det är även viktigt att poängtera att trots att mycket pekar i rätt riktning så finns det en rad aktuella frågor där näringen känner oro för den framtida utvecklingen. Bland dessa kan nämnas skatt på bränsle som förbrukas i skepp och båtar, strandskyddslagstiftningens restriktioner avseende byggnation i strandnära läge, rätten att jaga och fiska i de svenska fjällen, behörighetsregler för att i kommersiellt syfte transportera passagerare till sjöss, förändringar avseende jakt- och fiskeutbildningar på gymnasienivå, momsregler etc. Jordbruksverket ser det som sin roll att följa dessa frågor och bevaka fritidsfiskets och fisketurismens intressen i syfte att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling. En stor och viktig del i Jordbruksverkets främjandearbete handlar om att vara samlande och pådrivande i arbetet med att förbättra kunskapen om fritidsfisket och fisketurismen.

I 2015 års rapport om fritidsfiskets och fisketurismens utveckling fokuseras det just på arbetet mot fritidsfiskestrategins kunskapsmål. Det stora intresset för fritidsfiske gör att det finns ett stort kunskapsbehov om själva utövandet och hur det påverkar vattenmiljöerna och ekosystemen. Vi behöver också kunskap om utövandets och näringens samhällsekonomiska värde och betydelse för människors möjligheter att kunna bo, leva och verka på Sveriges landsbygder.

Med hopp om ett härligt fiskeår 2016!

DANIEL MELIN

Daniel Melin, Fritidsfiskesamordnare

 

 

 

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Energigivande Landsbygdsriksdag på Gotland

Vartannat år arrangerar riksorganisationen Hela Sverige ska leva Landsbygdsriksdagen. Den 27-29 maj var det till Visby som landets aktiva människor inom byarörelsen och övriga landsbygdsintresserade åkte. Tre dagar av inspirerande studiebesök, seminarier och nätverkande gav energi till fortsatt arbete.
Landsbygdsnätverket, som är ett nätverk med föreningar och myndigheter som verkar på nationell nivå med intresse av landsbygdsfrågor, har de senaste åren varit aktiva på landsbygdsriksdagarna på olika sätt. 2016 är inget undantag och i år arrangerade Landsbygdsnätverkets arbetsgrupper fem olika seminarier.

Li Zakrisson från Tillväxtverket och Maria Ahlsved från näringsdepartementet svarar på frågor om de olika stöden till landsbygden från EU.

Li Zakrisson från Tillväxtverket och Maria Ahlsved från näringsdepartementet svarar på frågor om de olika stöden till landsbygden från EU.

Kansliet deltog också i en frågestund tillsammans med personer från Svenska ESF-rådet, Jordbruksverket, Tillväxtverket och näringsdepartementet. Där fick besökarna ställa frågor om de olika EU-fonderna och dess program som ska stötta landsbygdens utveckling. Från Jordbruksverkets sida var det Peter Melin, som också är ordförande för Landsbygdsnätverkets styrgrupp, som deltog på Landsbygdsriksdagen.

 

Tätt med seminarier
Seminarierna på Landsbygdsriksdagen hade en stor variation och rymde allt från energi, infrastruktur och ekonomi till demokrati, integration och öppna landskap. Från Landsbygdsnätverkets sida handlade det om service till landsbygden, om hur vi ska säkerställa att hela landet har god tillgång till en grundläggande service och vilka möjligheter det finns att arbeta med servicefrågan. 700 miljoner kronor har ju som bekant avsatts till olika serviceåtgärder och som man nu kan söka stöd för.

Det är viktigt att det sker en föryngring i styrelser och valberedningar bland landsbygdens olika föreningar. Givetvis måste det även vara en balans när det kommer till kön och bakgrund. Den frågan var i fokus på arbetsgruppen Unga i landsbygdsutvecklings workshop. Landsbygdsnätverkets övriga seminarier handlade om integrationsfrågor, förbuskningen av våra öppna landskap, och om livet som ung bonde.

Ett avsnitt av Landsbygdsnätverkets podcast Landet spelades in på Landsbygdsriksdagen inför publik. Ida Lindhagen leder samtalen.

Ett avsnitt av Landsbygdsnätverkets podcast Landet spelades in på Landsbygdsriksdagen inför publik. Ida Lindhagen leder samtalen.

Det sistnämnda temat var grunden för en live-inspelning av ett avsnitt av podcasten Landet. Just det avsnittet blev av karaktären ”Spanarna i P1” där ett antal framtidsscenarier målades upp och som sedan diskuterades i panelen och med publiken.

 

 

 

Temaresor och panelsamtal
Från den stora scenen i kongresshallen bjöds det på paneldebatter, samtal och underhållning. Utanför väntade utställare från olika företag, politiska partier och andra föreningar, myndigheter och offentliga institutioner. Det vackra Gotland och dess starka bygd visades även upp genom att under första dagen erbjuda besökarna en mängd olika utflykter på hela 21 olika teman. Tyvärr fanns det inte en enda journalist på plats från något av våra nationella medier vilket belyser den snedvridning som just nu råder i svensk media. Men för oss som var på plats stärktes vår övertygelse om den livskraft som finns på svensk landsbygd och de enorma möjligheter som erbjuds. Arbetstillfällen, företagande, livsmedelsproduktion, avkoppling, uppkoppling, upplevelser, nytänkande och framtidstro – ja listan kan göras hur lång som helst. Nästa Landsbygdsriksdag hålls i Örnsköldsvik 2018. Hoppas vi ses då!

Tommy Nilsson
Kommunikationssamordnare
Landsbygdsnätverkets kansli

Tommy Nilsson som första dagen deltog på en temaresa med fokus på fiske och vattenbruk. Foto: Magnus Nordgren

Tommy Nilsson som första dagen deltog på en temaresa med fokus på fiske och vattenbruk. Foto: Magnus Nordgren

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Stärkt integration på landsbygden genom Leadermetoden

Den 13 april bjöd Landsbygdsnätverket in representanter från myndigheter och ett 70-tal leaderengagerade för att diskutera och utbyta erfarenheter om integration. Träffen handlade om hur man genom lokala initiativ, närhet och kunskap kan medverka till att stärka integrationen på landsbygden. Landsbygdsnätverket arbetar med integration på många sätt men en viktig del är att inspirera arbetsgivare och asylsökande till att använda praktik för bättre integration. Detta är ett viktigt arbete med anledning av att Sveriges landsbygder idag står inför omfattande utmaningar.

Men, under panelsamtalet mellan Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, Jordbruksverket, ESF-rådet och länsstyrelserna blev det tydligt att myndigheter och politiker tillsammans måste se över sina arbetssätt och metoder för att etablera asylsökande och nyanlända på landsbygden. Respektive myndighet har åtgärder för hur man ska jobba med integration men det saknas ett gemensamt synsätt för hur myndigheterna ska samverka och tillsammans arbeta genom leadermetoden. Budskapet om bättre samverkan har ju tidigare i år även bekräftas också av den parlamentariska landsbygdskommittén som den 31 mars lämnade över sitt delbetänkande om en sammanhållen politik för långsiktig utveckling i Sveriges landsbygder till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Där pekar de särskilt på att det idag saknas en sammanhållen nationell politik för landsbygden som på ett tydligt sätt tar avstamp i de utmaningar och möjligheter som landsbygderna står inför.

De allra flesta leaderområden har integration som ett av sina mål och kan bevilja projektpengar för olika slags integrationsprojekt. För Sveriges landsbygder kan detta vara en viktig hörnsten i arbetet med integration men även det generella utvecklingsarbetet. Detta eftersom en lyckad integration kan öka inflyttningen och befolkningsunderlaget i kommunerna och skapa mångfald som bidrar till attraktiva boendemiljöer på Sveriges landsbygder. Många av Sveriges landsbygder har idag ett stort kompetensförsörjningsbehov inom många branscher, inom och utanför de gröna näringarna. Ett exempel är bisektorn som idag är kraftigt underbemannade där det har visat sig att många invandrare, speciellt från landsbygdsområden i sina hemländer, har kompetens om biodling och är intresserade av att arbeta med detta i Sverige.

Men för att en sådan integration ska ske och få genomslagskraft krävs mer kommunikation, samarbete och förståelse mellan myndigheter. Det behövs ett övergripande nationellt ansvar för landsbygden. Staten behöver samla sig och ha ett tydligare helhetsperspektiv med en sammanhållen politik för landsbygdernas möjligheter och utmaningar. Men det handlar även en del om oss som individer som redan bor i Sverige. För det talas ofta om att en lyckad integration sker först när en flykting eller nyanländ lär sig svenska språket, får bostad, nya vänner, går med i en förening eller får ett arbete snabbt. Där kan de flesta av oss göra något.

mvaa_LThumb Marie Vaadre

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fiske för landsbygdernas framtid

För en tid sedan publicerade Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten strategin för det svenska yrkesfisket, Svenskt yrkesfiske 2020- hållbart fiske och nyttig mat. Denna strategi ska vara ett vägledande dokument för arbetet för att främja fiskenäringen. Den omfattar många perspektiv men jag skulle vilja ta tillfället att ge ytterligare ett; fiskets möjlighet att vara en del av de svenska landsbygdernas utveckling. Det nämns kort i strategin i termer av möjligheten att skapa turism och lokal identitet men detta är väl värt att lyfta ytterligare.

Ur ett nationellt perspektiv är yrkesfiskeindustrin liten. I den officiella statistiken visas att det inte är mer än 0,14 % av Sveriges arbetsställen som är inom yrkesfisket och andelen sysselsatta är omkring 0,02 % av Sveriges alla sysselsatta (fiske är i detta fall refererat till SNI 3 och källan för statistiken är SCB). Kartan nedan visar hur alla som är sysselsatta inom fiske är fördelade över kommunerna 2014 och där ser vi att det främst är våra landsbygdskommuner som anställer Sveriges yrkesfiskare.

Andel anställda inom fiske 2014

Trots branschens lilla del i den nationella företagsstocken är det viktigt att poängtera att det ändå kan ha en relativt stor betydelse för enskilda kommuner och just särskilt för många av våra landsbygdskommuner. Att fisket till stora delar ligger på landsbygden är av naturliga skäl. Fisket sker på den plats där fisken finns och traditionellt sett var det även på dessa platser som städer började växa fram. Över tid har sedan städerna växt och förtätats och urbaniseringen har skapat andra yrken i städer och fiskeindustrin har då i större utsträckning ”hamnat” i de landsbygdskommunerna som har god tillgänglighet till vatten som en specifikt gynnsam resurs. Eftersom fisket därmed kan betraktas som en platsbunden resurs så kan den heller inte flyttas till städerna- såsom många andra yrken kan göra (och har gjort!). Kartan nedan visar detta genom att presentera lokaliseringskvoten för sysselsatta inom yrkesfisket. Den visar den relativa betydelsen av yrkesfisket i varje kommun.

En lokaliseringskvot över 1 innebär att kommunens andel av sysselsatta inom yrkesfiske är högre än vad den är nationellt d.v.s. den är ”överrepresenterad i kommunen”. Om kvoten istället är under 1 är andelen sysselsatta inom yrkesfisket mindre än andelen är nationellt, d.v.s. den är ”underrepresenterad” i kommunen. Kartan visar att yrkesfisket är av relativt stor betydelse (kvoten är över 1) i 73 av Sveriges 290 kommuner och 53 av dessa kan betraktas som landsbygdskommuner (enligt definition från Tillväxtanalys).

LQ anställda fiske

 

 

 

 

 

Mörkare fält innebär att det är en kommun där yrkesfisket har en större andel sysselsatta än vad andelen sysselsatta är i hela Sverige.

 

 

 

 

 

 

 

Särskilt stor betydelse har yrkesfisket i kommunerna Öckerö, Storuman, Vilhelmina, Orust, Tjörn, Gullspång, Tidaholm, Hammarö, Simrishamn och Älvdalen vilket visas i tabellen nedan. I den högra kolumnen presenteras även befolkningsutvecklingen i dessa kommuner. Med undantag för Hammarö som inte kan kategoriseras som landsbygd så har alla de övriga kommunerna haft en minskande eller nära stillastående befolkningstillväxt. Flertalet av dessa kommuner är i stort behov av ett en föryngrad befolkning men även en förnyelse av industristrukturer. Där skulle en misslyckad yrkesfiskestrategi vara särskilt förödande och det är möjligtvis även dessa kommuner som har mest att vinna på att jobba med främjandet av just yrkesfiske och relaterade aktiviteter såsom turism bygga lokala varumärken och en lokal identitet. Sammanfattningsvis kan man säga att en stagnerande fiskeindustri troligtvis skulle slå hårdast mot Sveriges landsbygder men det är även på dessa platser som de stora möjligheterna också finns. Möjligheterna med en platsbunden resurs är stora just för att den inte kan flytta till staden och det bör landsbygderna utnyttja.

Namnlös

Lina Bjerke JIBS-svartvit Lina Bjerke, lina.bjerke@jordbruksverket.se

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Marsvin?

När jag började jobba med ett matsvinnsprojekt för några år sedan sökte min kollega på Wikipedia efter ordet ”matsvinn” varvid följande mening dök upp: ”Visar resultat för marsvin”. Matsvinn var egentligen inte ett nytt begrepp, men var långt ifrån lika omskrivet i media som idag. Nu hittar jag enkelt restkokböcker, Facebooksidor med recepttips, företag som säljer mat som inte kan säljas i butikerna och restauranger som lagar överbliven mat och mycket mer på Internet. Den matsvinnsida vi kände oss nödgade att skapa på Wikipedia växer och uppdateras ständigt.

Men vad är matsvinn och vad har det med landsbygden att göra? Matsvinn är livsmedel som slängs, men hade kunnat ätas om det hade behandlats annorlunda. Tankarna går oftast till butiker och oss konsumenter där svinnet också är som störts men matsvinn finns även tidigt i livsmedelskedjan. Inom växtodling sker förluster av livsmedel t.ex. när grödor blir dåliga under lagring eller när de udda grönsakerna och frukterna ratas. Matsvinn är även relaterar till djuruppfödning eftersom djur kan avlivas i stället för att skickas till slakt.

Jordbruksverket leder för närvarande ett nordiskt projekt där vi tittar på olika sätt att mäta förluster och svinn inom primärproduktionen. Vår förhoppning är att projektresultatet ska vara till hjälp för andra länder som vill göra liknande mätningar och att förlusterna på sikt kan minska. Vinnare blir både företagaren och klimatet då pengar kan sparas och belastningen på miljön kan minska.

För några veckor skrev Anna Wretling Clarin ett blogginlägg om hur Jordbruksverket jobbar med hållbar produktion och konsumtion av mat där det nämns att matsvinnsfrågan även ingår i detta arbete. Jordbruksverket har tillsammans med Livsmedelsverket och Naturvårdsverket deltagit i ett treårigt regeringsuppdrag om minskat matsvinn och uppdraget har nyligen slutrapporterats till landsbygdsministern, Sven-Erik Bucht. Inom uppdraget har ett flertal studier gjorts på alla tre myndigheterna och den senaste mätningen visar att matavfall från butiker, restauranger och hushåll har minskat jämfört med tidigare mätning. Vi ser styrkan i att myndigheter och andra aktörer i livsmedelsbranschen samverkar och har ett helhetsperspektiv över hela livsmedelskedjan. Det kommer vi att fortsätta göra även fortsättningsvis inom Samverkansgruppen för Minskat Matavfall (SaMMa).

Vi som har jobbat med uppdraget kan konstatera att arbetet vi har utfört är en bra början men att det finns ett behov av en svensk strategi för ett långsiktigt arbete, inte minst med tanke på att Sverige har ett åtagande om minskat matsvinn inom FN:s Globala mål (SDG 12.3). Vi kan alltså konstatera att Jordbruksverket jobbar med matsvinnsfrågan och att detta arbete kopplar till beslut ända uppe på FN-nivå. Det ger oss ett tungt mandat att fortsätta vårt arbete med frågan.

Men vad gör jag själv för att minska mitt matsvinn? Framförallt gör jag lunchlådor av överbliven mat och tar med till jobbet. Detta är enkelt och gör att jag på ett tydligt sätt ser att jag sparar både tid och pengar. Jag försöker också vara lite mer kreativ när jag lagar mat och göra ny mat av den som redan finns i kylskåpet, men detta tar mer tid och kräver lite mer färdigheter. När jag började jobba med frågan blev jag en period ganska nitisk i att inte slänga min mat och vid en fjällresa såg jag en öppnad apelsinjuice i kylskåpet som nog skulle bli dålig innan hemkomst. Jag hällde juicen i termosen som skulle med på resan. När jag öppnade termosen för att dricka den omsorgsfullt omhändertagna juicen såg den väldigt oaptitlig ut – syran i juicen hade liksom luckrat upp all gammal mjölkchoklad som hade torkat in i termosen. Jag drack inte upp juicen och har idag ett lite mer avslappnat förhållande till mitt matsvinn. Mat ska vara god också – inte bara ha blivit räddad från att bli svinn.

Ulrika Franke

Foto Ulrika Franke

Hör gärna av dig till mig om du har frågor om vårt arbete med matsvinn. ulrika.franke@jordbrukverket.se

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

I huvudet på en landsbygdsutvecklare

Lotti Jilsmo

Lotti Jilsmo,  Landsbygdsutvecklare i Västerviks kommun.

Lotti Jilsmo är Landsbygdsutvecklare i Västerviks kommun, som var den senaste i raden att få utmärkelsen ”årets kommun” av Hela Sverige ska leva.  Magnus Nordgren, Landsbygdsutvecklingsenheten på Jordbruksverket, har intervjuat Lotti.

Du är ju engagerad i ett nätverk för landsbygdsutvecklare. Kan du berätta lite kort om det?

– Vi som arbetar med landsbygdsfrågor i kommuner, regioner och länsstyrelser är ofta rätt så ensamma på våra arbetsplatser – vi jobbar med liknande frågor, med liknande problem, i liknande organisationer. Det är dumt om 290 kommuner uppfinner hjulet gång på gång, och genom nätverket får vi möjlighet att utbyta erfarenheter och metoder som vi kan ta hem till våra respektive områden.

Hur ser en typisk vecka ut för dig i ditt arbete som landsbygdsutvecklare i Västervik?

– Jobbet är inspirerande svårt att förutspå, och det krävs att man blir generalist. Jag har en hel del telefonsamtal med medborgare om service och kommunikationer, just nu är det mycket om Telias avveckling av koppartjänsterna, och därmed även mycket fiberutbyggnad. Sen är jag ofta nere på den praktiska nivån och svarar på frågor och lägger beställningar kring allt från papperskorgar till markskötseln, utanför staden förstås.

Välj ut några av de viktigaste frågorna för att skapa utveckling och framtidstro i vårt lands olika landsbygder.

– I grunden handlar det om likvärdighet. Om landsbygden ständigt känner sig förfördelad så kommer vi aldrig att få stolta invånare. Det finns ingen millimeterrättvisa, och vi måste prioritera, men när skillnaden blir för stor så påverkas självbilden. Vem vill bo och satsa i ett område som bortprioriteras? Likvärdigheten handlar självklart mycket om tillgången på service och kommunikationer, men en sak som jag lärt mig är att den fysiska miljön är extremt viktig. En oklippt gräsmatta eller en trasig papperskorg ger känslan av att kommunen inte bryr sig och det är saker som är väldigt enkla att fixa till. Kanske lite otippat vill jag även lyfta utbildning. Det är idag svårt att utbilda sig i våra mindre orter, och därmed byta bana mitt i livet. Tillgången på högskoleutbildning är en fråga för staten i de runt 40 kommuner som har högskolor eller universitet, men det har blivit en kommunal fråga hos alla oss andra. Vi lägger flera miljoner per år av kommunens pengar för att ha ett högskolecentrum, och sedan får vi be universiteten snällt för att få ta del av deras kurser till våra invånare. Ett obegripligt system.

Vilken fråga känner du har högsta prioritet?

– Problemet är att det inte går att prioritera. Allt är viktigt. Människors och samhällens behov innehåller hela spektret och allt måste fungera för att olika människors olika behov ska tillgodoses.

Vad behövs för att utvecklingen ska ta fart och bidra till utveckling i hela landet.

– Vi måste sluta se samma typ av kostnad som olika saker bara beroende på vart insatsen placeras. En blomurna är en blomurna och en kulturaktivitet är en kulturaktivitet i staden så väl som på landsbygden, men ska i det senare fallet allt för ofta finansieras med särskilda bidrag för landsbygd. En järnväg är en samhällsinvestering oavsett om den dras genom Norrland eller mellan Malmö och Stockholm.

IMG_8869

”Under en förbättringspromenad i Hjorted fick vi syn på denna papperskorg som inte direkt ger bilden av en närvarande och engagerad kommun”. Foto: Lotti Jilsmo

 

 

 

_MG_7210

”Butiken i Ukna är en av kommunens servicepunkter och en viktig nod för sammanhållning och service i bygden.” Foto: Lotti Jilsmo.

 

 

 

campus_byggnad-400x300

”Satsningen på Campus Västervik genomförs bland annat för att få arbetskraft med rätt utbildning till kommunens företag samt till sjukhuset och kommunens egen verksamhet.”

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hur arbetar Jordbruksverket med en hållbar produktion och konsumtion av mat?

Det är en fråga som är enkelt att svara på! Det mesta som vi sysslar med på Jordbruksverket har på ett eller annat sätt att göra med en hållbar produktion och konsumtion av mat. Vi arbetar för ett livskraftigt jordbruk som kan bidra till en levande och attraktiv landsbygd och för ett hållbart samhälle med en hälsosam miljö för människor och djur.

Det finns många exempel att lyfta i detta sammanhang för att visa på det viktiga arbete som görs för ett åstadkomma en hållbar produktion och konsumtion av mat. Här följer några konkreta exempel på hur vi bidrar till detta.

Vi arbetar tillsammans med näringen för att säkra djurskyddet och djurhälsan. Antibiotikaanvändningen inom animalieproduktionen är det mycket tal om just nu och det finns länder som rutinmässigt ger djuren antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. I Sverige gör vi inte så. Vi använder mindre antibiotika till livsmedelsproducerande djur än i många andra länder. Friska djur och mindre användning av antibiotika minskar risken för utveckling av antibiotikaresistens.

Vårt arbete med miljökvalitetsmålen bidrar till att skapa ett attraktivt odlingslandskap med en stor variationsrikedom av djur, växter och kulturmiljöer. Detta bidrar i sin tur till att stimulera landsbygdens företagande och möjligheterna att bevara en levande landsbygd. Att det finns en levande landsbygd och en variation i odlingslandskapet attraherar turister och andra besökare på landsbygden.

Genom rådgivningsprojektet Greppa näringen samarbetar vi med LRF, Länsstyrelserna och företag inom branschen för ett minskat kväveläckage. Vi arbetar också för en hållbar användning av växtskyddsmedel där vi har satt som mål i en handlingsplan för 2013-2017 att minska riskerna för miljön och hälsan. Målen är till exempel att halter av växtskyddsmedel i vatten och i inhemskt odlade vegetabilier ska vara låga och att riskerna också ska vara små för de som använder och hanterar bekämpningsmedel i sin vardag.

Matssvinn är en annan hållbarhetsaspekt där vi är engagerade på olika håll. Nyligen var vi med och lämnade över en slutrapport av ett regeringsuppdrag som under tre år kartlagt matsvinnet inom olika delar av livsmedelskedjan.

Det är med andra ord uppenbart att en hållbar produktion och konsumtion av mat spänner över hela vår verksamhet. Däremot är det inte en självklarhet hos konsumenter vad detta innebär. Begreppet hållbarhet används flitigt i olika sammanhang men vad det egentligen innebär, i alla delar, är inte en självklarhet. Här finns det kunskapsluckor.

Därför ser vi en möjlighet att bidra som expertmyndighet och ta fram saklig information om förhållanden i och förutsättningar för den svenska livsmedelskedjan och göra informationen så lättillgänglig som möjligt för konsumenterna. Projektet Hållbart! – hållbar produktion och konsumtion av mat har som syfte att ta fram kunskapsunderlag om vad en hållbar produktion och konsumtion av mat kan vara och vilka mervärden som går att se i den svenska livsmedelsproduktionen.

Vi vill med dessa underlag tydligt och så enkelt som möjligt kommunicera vad en hållbar produktion och konsumtion av mat kan vara så att konsumenter kan göra mer medvetna val.

Genom olika kommunikationsinsatser och samarbeten med andra aktörer vill vi sprida information om hållbar produktion och konsumtion av mat. Har du några goda exempel på hur Jordbruksverket kan nå konsumenter med vår information, framförallt ungdomar? Hör då av dig till mig: Anna.Clarin@jordbruksverket.se

Anna Clarin_3

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer