Östersjöstrategin – för en bättre havsmiljö, en sammanlänkad region och ett ökat välstånd

Finland och Sverige var en gång samma land. I Estland kallas den svenskdominerade perioden för ”den goda tiden”, antagligen jämfört med tider när andra länder regerade. I Litauen äter man zeppelinare och samma rätt i Sverige heter ölandskroppkakor eller palt. Östersjön har ofta varit en förbindelselänk istället för gräns och vi som lever i länderna runt Östersjön har sammanflätad historia och kultur.

Östersjön är nu ett av världens mest förorenade, trafikerade och hotade innanhav. Åtta av nio länder med kust mot Östersjön är medlemmar i EU och inom EU har vi enats om en gemensam strategi för vår ”makro-region”. Det är en strategi som hjälper oss att nå målen i EU 2020 och dess tre huvudinriktningar är att

  1. Rädda havsmiljön
  2. Länka samman regionen
  3. Öka välståndet

Östersjöstrategin har inte några egna finansieringsmöjligheter utan meningen är att vi ska använda de olika EU-fonderna och andra tillgängliga medel för att sträva åt samma håll. Namnet får många att tro att det endast handlar om havsmiljön och kanske kuststräckorna runt Östersjön men här ryms många fler frågor än rena miljöfrågor.

Det finns 13 olika delområden, policyområden, i Östersjöstrategin fördelade på de tre huvudinriktningarna. Vi på Jordbruksverket berörs mest av policyområdet bioekonomi. Samlingsnamnet bioekonomi betyder att strävan är att gå mot en mer cirkulär och fossilfri ekonomi där ett hållbart, och lönsamt, utnyttjande av givna naturresurser är pelaren. Här ryms frågor om landsbygdsutveckling, jordbruk, skogsbruk, fiskeri och vattenbruk. Vi berörs också av flera övriga policyområden som t.ex. näring, risker, turism, innovation och klimat.

Olika medlemsländer har fått ansvar för att vara policysamordnare för olika områden. Sverige har ansvaret för fiskeri och vattenbruk och ska samordna aktiviteter för ett hållbarare och lönsammare fiske och vattenbruk i Östersjöregionen. Det kan handla om att tillsammans hitta mer selektiva fångstmetoder och redskap, hur konkurrensen från vilt (läs säl och skarv) ska hanteras eller möjligheterna att utveckla fiskodlingstekniker som innebär minimal belastning på miljön. Men det kan också handla om odling av alger för att producera biomassa eller musslor för att ta upp överskott av näringsämnen.

Hans-Olof Stålgren, PoliHOS porträtt 4cysamordnare för fiskeri och vattenbruk inom Östersjöstrategin, Samordningsenheten

Annonser

Om Se landet!

Håkan Henrikson heter jag som är ansvarig utgivare för denna blogg. Jag är divisionsdirektör på Jordbruksverkets division för främjande och förvaltning.
Det här inlägget postades i Gästbloggare, Möjligheter och hinder. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s