Vad är skillnaden mellan att bo i staden och på landet?

Igår var jag med i en paneldebatt som skulle handla om unga på landsbygden. Var vill de bo, hur ska vi skapa jobb, hur viktig är kulturen, hur blir det med bredband, hur ska kollektivtrafiken fixas. Vi gillar ofta att stycka upp komplexa frågor i delar. Så att vi kan hantera dem en och en. Samtidigt kan komplexa frågor sällan reduceras till enkla samband. Jag tycker om att fundera på vad frågorna betyder. Gör man det kommer man lite närmare den där komplexiteten.

Var vill vi bo?

Vid denna fråga börjar jag fundera över vad vilja är. Och, om stället vi bor på verkligen är ett uttryck av vilja. Och vad denna vilja i så fall står för. Väljer vi bostad, attraktiv plats eller är det annat eller andra som styr valet. Var arbetsplatsen är, hur kommunikationerna fungerar eller vad partnern vill. Hur många är det egentligen som vill bo i andra hand i en skrubb med källarfönster? Kanske inte så många som faktiskt gör det. Hur många är det som vill bo ostört lantligt med vatten och natur mitt i staden? Kanske fler än som faktiskt gör det. För många är valmöjligheterna begränsade.

Så kommer ju frågan om det är möjligt eller ens önskvärt att var och en bor där den vill? Idag har politiken en stark påverkan på vilka möjliga val som ska finnas. På nationell, regional och kommunal nivå planeras samhället med bostäder, plats för företag, service och kollektivtrafik. Så skapas också möjligheter på vissa ställen och inte på andra. Ändå hör jag ofta att alla måste väl få bo där de vill. Som om det var ett individuellt fritt val. Med de demografiska utmaningar som finns. Och på tröskeln till det biobaserade samhället behöver unga vilja befolka annat än städerna. Med tanke på det är det märkligt att inte politiken är mer villig att se sin roll för möjligheterna för unga att välja landsbygden.

Så kom en fråga från publiken från en ung nysvensk. Hans fråga var, Vad är skillnaden mellan att bo i staden och på landet i Sverige. Han ville veta för att kunna välja. Vid denna fråga var det ingen i panelen som tog mikrofonen. Med den enkla frågan blev komplexiteten plötsligt så uppenbar. Grunden för att kunna välja och vilja är kunskap om olika alternativ. Och ofta upplevd sådan. Vi lär känna en plats, vi har relationer till en plats vi har vänner på en plats och vi har hört om en plats. Där finns jobben, det där är en håla, där bor de coola och rika och där bor de som inte har något val. Man hör någon vilja till New york, som aldrig varit där. Hur får unga människor idag kunskap om hur det är att leva i olika landsbygder? Och om de inte får den kunskapen, hur ska de vilja göra valet?

Så det självklara, det som är rätt för en person kanske inte är det för en annan. I frågan om var jag vill bo ligger också frågan om vem jag är och vilket liv jag vill leva. I en värld med till synes fritt val blir också valet till synes medvetet. Vi visar vilka vi är genom vår konsumtion, var vi bor och vilka vi umgås med. Är du ung och ”vill bli något” ska du plugga och måste då till storstaden. Man kan också vara den som blev kvar. Vilka värden och status finns inbyggda i dessa livsval? Kopplat till den fria viljan och behovet av flera vägar är vi samtidigt sån’a flockdjur. Att göra som andra verkar vara ett stort behov hos oss svenskar.

Flyttar vi till jobben eller flyttar jobben till oss?

Jaha, på den frågan tänker jag att vi måste fundera över vilka arbeten som ska finnas i den där arbetslinjen, eller jobbpolitiken. Innan den fossila eran bodde vi nära maten och produktionen av maten. I industrialiseringen växte bruksorterna och industrisamhällen. Då ”ville” vi bo nära råvarorna. Genom automatiseringen fick vi pengar och tid och kunde börja köpa tjänster. I tjänstesamhället finns jobben där människorna finns. Ju fler desto större marknad. Nu närmar vi oss tankesamhället då skapas jobben där människor finns, kanske mer än någonsin. Och då hänger bostads- och samhällsplanering ihop med var jobben skapas. Så ska vi samtidigt in i det biobaserade samhället. Var finns jobben då? En hel del av dem måste finnas kopplat till förnybar produktion. Och med tanke på att 25% av Sverige bönder är över 65 år, finns redan idag ett behov av fler som arbetar i gröna näringar. Globaliseringen och internet kan inte heller förbises. Med nya tekniker kan nya jobb, som vi inte vet hur de ser ut nu, skapas. Hur möjliggör man något som man inte vet vad det är? Ja troligen genom att ha flera alternativ öppna och inte låsa sig vid en väg.

Hur mycket spelar normer och attityder in?

Mycket mer än vad vi diskuterar tror jag. Ofta stannar vi vid de enskilda fysiska frågorna, bredband, vägar, bostäder och service. Men detta är ju bara grundläggande förutsättningar. Finns inte det blir det tämligen meningslöst att diskutera eventuella val. När detta då finns, då är det de mjuka värdena som är viktiga. Och då tror jag att vi behöver ha fler livsval än idag. Och vi behöver koppla dem till vilket samhälle vi vill ha i framtiden. OCh då var vi framme vid komplexiteten igen.

Läs mer; Sluta förneka den urbana normen

 

Annonser

Om Se landet!

Håkan Henrikson heter jag som är ansvarig utgivare för denna blogg. Jag är divisionsdirektör på Jordbruksverkets division för främjande och förvaltning.
Det här inlägget postades i Gästbloggare, Möjligheter och hinder. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s