Alla vill till stan, en del har valt landet.

Stad-land-frågan har den senaste tiden lyfts rejält av SVT. Dels under #ettsverige där man har belyst bredband och vård. Men även i en särskild Agenda-debatt och i en morgonsoffa där jag och Per Schlingman deltog. I debatten om stad-land hör man ofta att alla vill till staden, men det finns också de som har valt landsbygden. Varför säger vi vilja när det är stad och välja när det är landsbygd? Och väljer vi verkligen det vi vill?

Var man väljer att bo handlar om att hitta platsen som är lämplig för just mig. Den måste innehålla de delar som just jag behöver för att må bra. Den enskilda individen kan inte ensamt skapa en lämplig plats. Politiken är idag väldigt viktig i att styra hur samhällsutvecklingen ser ut geografiskt. Dels genom att faktiskt ha planmonopol på byggande och boende, men även genom att skapa, eller inte skapa, förutsättningar i kommunikationer, vård, service och bredband. Det måste alltså finnas en politik som anser att någon bör bo på platsen.

Förutom att den lämpliga platsen ska finnas, måste just jag ha möjlighet att välja den. Alla har trots allt inte samma ekonomiska eller sociala möjligheter när de ska sätta bo. Jag måste också vilja till platsen. Viljan beror av vad som är status och norm i den grupp vi vill tillhöra. Och här handlar det mycket om i vilka termer vi benämner och beskriver olika platser och dess invånare. I forskning av Lotta Svensson kring unga på bruksorter är det tydligt hur starka dessa normer är. De unga är väl medvetna om att de om de ska anses lyckade måste flytta. Att stanna kvar är liktydigt med att inte ha ambitioner, att inte vilja bli någon. Vilket underförstått är omöjligt på den plats de befinner sig.

Men, vad är då skillnaden mellan att vilja till staden och att välja landet? För jag tror inte det är en slump att vi uttrycker oss på det sättet. Jag tror snarare att det speglar vad som är norm kring dessa frågor i samhället. Vi har ett livsalternativ, att bo och leva i staden, som är laddat med helt andra värden än livsalternativet att bo och leva på landsbygden. Konsekvenserna blir att vi strävar efter att skapa möjligheter i staden, eftersom alla vill dit. Konsekvensen blir också att vi kan lägga ett större ansvar på de som har valt landsbygden. Har man gjort ett val får man också stå sitt kast och lösa de problem eller utmaningar som uppkommer till följd av det egna valet. En vilja kan man kanske inte på samma sätt ta konsekvenserna av. Tänk om vi vände på begreppen. Alla vill bo på landet, men en del har valt staden. Hur skulle det bli då?

Läs mer;  Bor vi där vi vill?   Kan man flytta från Göteborg till Värmland?    Landsbygdstjejer, oviktiga, osynliga men inte oviktiga

 

Annonser

Om Se landet!

Håkan Henrikson heter jag som är ansvarig utgivare för denna blogg. Jag är divisionsdirektör på Jordbruksverkets division för främjande och förvaltning.
Det här inlägget postades i Möjligheter och hinder och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Alla vill till stan, en del har valt landet.

  1. Olle Göransson skriver:

    Intressant om hur orden bestämmer våra perspektiv att se på saker.
    Både vi som bor på landet och de som bor i staden låter ofta som om det på något sätt är problematiskt att bo på landet och att vi förtjänar medlidande från stadsborna. Och deras förståelse för vår problematik. För att inte tala om samhällets hjälp att lösa problemen.
    Tänk om vi svängde perspektiven där också? Att det är dem som tvingats välja att flytta till städerna det är synd om. Faktum är att åtminstone jag har stort medlidande med dem. Eller som någon sa: ”Varför kallas det rusningstrafik, när det står stilla?”

  2. Se landet! skriver:

    Spännande att vända på begreppen. Har man nu valt att bo i staden kan man ju inte förvänta sig ren luft, tystnad eller träd. Och de borde kanske ta konsekvenserna av sitt val och göra något åt det?. Passar det inte kan de ju alltid flytta… SKulle det kunna låta om vi vänder på rollerna.

  3. Inger Hansson skriver:

    Jag tänker att det i verkligheten faktiskt ofta är just så som i din avslutning. Att många vill bo på landet eller i småstaden men väljer storstaden. Mycket sällan är det tvärt om. Att den som vill till storstaden väljer landet eller småstaden. Därför är det extra intressant om vi använder orden så som du säger – och jag ifrågasätter inte att dina iakttagelser är riktiga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s