Statskontor i varje kommun

Hur kan det komma sig att vi är så bundna till att en arbetsplats är ett fast fysiskt ställe. Ibland verkar platsen där du ska sitta och göra jobbet vara det enda skallkravet för ett jobb. Även när det handlar om arbetsuppgifter som med modern teknik borde gå att utföra var som helst. Och hur kan det vara så att staten lägger ner kontor och försvinner från landsbygder med motivet att lokal närvaro och platsen inte är viktig. Och sedan ändå alltid drar slutsatsen att det är viktigt att den verksamhet som är kvar ska ligga på största orten. Detta var ingången i en diskussion med Teo Hären, som ledde till ett bra konkret förslag. Tänk om staten beslöt att ha kontor i varje kommun och sedan har anställningar med fri placering, på något av sina kontor?

Fortfarande söker arbetsgivare oftast arbetskraft till en viss ort, en viss arbetsplats. Att kunna befinna sig fysiskt på en plats blir därmed viktigare än andra önskemål man kan ha på en anställd. Som kompetens, utbildning eller särskilda färdigheter. Vi verkar vara så fast i detta att vi sällan överväger andra lösningar. Det är spännande att göra jämförelsen med hur vi ser på den servicebransch som växer upp utomlands i låglöneländer som en möjlighet. Då kan många arbetsgivare tänka sig att lägga ut hela projekt och uppgifter på entreprenad långt hemifrån. Kanske IT-utvecklingen kan skötas i Kina och registerhållningen i Indien. Men, när det kommer till rekrytering på hemmaplan, då sitter vi fast i tanken om att platsen är förutbestämd och inte möjlig att ändra på. Säffle känns mer udda än Goa.

Den nya tekniken kan lösgöra oss från plats. Vi kan mötas virtuellt, kommunicera blixtsnabbt, dela dokument, handla och till och med utföra vård eller utbildning via nätet. Vi har länge talat om distansarbetet som en kommande möjlighet, bra för både klimat och människor. Men det har inte ännu lossnat. Är rädslan för förändring grundad eller är det till och med så att vi förlorar på att hänga kvar i ett gammalt tänk? Jag tror inte att kontorsstolen är den mest kreativa och bästa platsen för alla arbetsuppgifter. Tvärtom kan nog miljöombyte öka effektiviteten och kreativiteten.

I dessa dagar när de statliga verken lägger ner kontor i rasande tempo kanske det är dags att frigöra arbete från fysisk plats på riktigt. Tänk om man kunde ha ett statligt arbetsställe i varje kommun. Vilka verk som sedan har anställda där beror på arbetstagarna. Bor jag i Krokom och arbetar på arbetsförmedlingen sitter jag där ihop med någon som arbetar på försäkringskassan, en annan på skogsstyrelsen och en tredje på CSN. På det statliga kontoret i Lessebo däremot sitter en tjänsteman från Jordbruksverket, en annan jobbar på Konkurrensverket en tredje på Naturvårdsverket och en fjärde för polisen. Uppkoppling för onlinemöten och videokonferens är en självklarhet på dessa arbetsplatser. Så att man kan kommunicera och samarbeta med kollegor på sin myndighet över landet.

Jag tror det finns ett värde av statlig närvaro i hela landet, i varje kommun. Fönster som gapar tomma när Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har lagt ner har ett symbolvärde. När inte staten längre ser sin närvaro som viktig, vem gör det då? Vilka privata alternativ förväntas se möjligheter och attraktivitet där inte ens staten anser sig behöva finnas? Jag tror också att den statliga verksamheten utvecklas av att ha människor med erfarenhet från olika delar av landet. Perspektiv och erfarenhet kan skifta om man bor i Bräcke eller i Östersund. Dessutom blir ju urvalet större om inte rekryteringen är begränsad till de som kan tänka sig bo i Stockholm, där de flesta jobben nu finns. Kanske det också är så att en del av stuprören i statlig verksamhet kan brytas när man sitter ihop från olika håll på kafferasten. Alla känner sig som en del av statsförvaltningen och samarbetar snarare än bevakar sitt område. En ytterligare vinst blir att staten får ett egenintresse av gott bredband i hela landet.

Jag tror också att ett system med fri placering skulle göra den statliga tjänsten väldigt populär. Tänk att kunna flytta utan att för den skull behöva säga upp sig från ett arbete man trivs med. Har du ett statligt jobb är du mobil. Får din partner ett jobb i en kommun kan du flytta och ta jobbet med dig.

Systemet skulle absolut gynna glesa bygder jämfört med idag. Ofta är det just bristen på kvalificerade arbeten som är särskilt allvarlig på landsbygden, och en orsak till att man inte ser en möjlighet att bo kvar. Ett stort bekymmer för regeringen nu verkar också vara bostadsbrist i Storstäderna. Om en del av alla de 200 000 statliga jobb som idag är förlagda i stadskommunerna inte längre är placerade där kanske förslaget även skulle kunna bidra i bostadsfrågan. Staten har en möjlighet att gå före och se till att det mer platsobundna arbetsliv vi pratat om så länge blir verklighet. Med en enda enkel åtgärd. Statskontor i varje kommun. Tack Teo för den tanken.

Läs mer Staten har lämnat oss    offentliga jobb en stor del av arbetsmarknaden, men inte på landsbygden

 

Annonser

Om Se landet!

Håkan Henrikson heter jag som är ansvarig utgivare för denna blogg. Jag är divisionsdirektör på Jordbruksverkets division för främjande och förvaltning.
Det här inlägget postades i Möjligheter och hinder. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s