Nötter att knäcka kring stadsnorm

Den starka stads-, storstads-, och i vissa fall huvudstadsnormen, är en i många fall omedveten process som blir självförstärkande. Ju mer framgångsrik som samhällsfundament vi utmålar staden desto mer framgångsrik blir den. Landsbygden betraktas ofta som mer problematisk än staden, som särskild och bristfällig. Den blir symbol för problem medan staden per automatik får stå som symbol för potential, möjligheter, modernitet, framgång och utveckling. När prioriteringar och investeringar görs i staden är det också där möjligheter skapas.

Denna norm är synlig i statliga styrdokument men man kan också se den i regionala utvecklingsplaner. I dessa nötknäckartider tänkte jag därför att leken finn fem fel i lite ny tappning skulle passa. Uppgiften för er är att hitta stadsnormen. Vad är det som är ”fel”, det vill säga var syns denna norm. Svaren finns längst ned på sidan.

Exempel 1, ett urklipp från en dagstidning

migrationsverket

 

 

 

 

Exempel 2 Som är ett citat av Aftonbladet från en medieundersökning som vi låtit göra.

”Alla lokalredaktioner är nedlagda, men våra journalister I Stockholm reser mycket mer. För en rikstidning är värdet av lokal närvaro begränsad. Det viktiga är att vi är på plats där det händer, när det händer.”

land

Exempel 3 är ett reportage från tidningen LAND om sådana som flyttar från staden till landsbygden

 

 

citypaketet

 

 

Exempel 4 är en kampanj av citypaketet som säljer annonsplatser i nationella medier.

 

 

Exempel 5 är en mening ur regeringens innovationsstrategi i en del om det civila samhället och idéburna organisationer

”Denna typ av initiativ kan ha särskild betydelse i landsbygdsområden och på små orter för att utveckla lösningar för service och infrastruktur.”

 

Så önskar jag en GOD JUL och vill du se vad jag ser som svar på nötterna kommer det här;

  1. Det planeras en samlokalisering av statlig verksamhet i länet. Och som en självklar konsekvens innebär det att man placerar verksamheten i regions största kommun. Detta är så självklart att det inte ens behöver motiveras.
  2. Eftersom Aftonbladet är en rikstidning räcker det om man har närvaro i Stockholm, och därutöver åker utanför tullarna om det händer något exceptionellt. Normalt händer det ju inget ute i landet värt att skriva om.
  3. Man travesterar på begreppet Gröna vågare, där vågare kommer av ordet våg. Nu har det blivit ett ord som antyder att det skulle vara ett riskfyllt livsval dessa personer gör. De som väljer landsbygdslivet utmålas som udda. De har valt ett alternativt liv, ett annat liv, de har hoppat av. Men, det går ju bra trots allt, against the odds.
  4. Högavlönad, högutbildad och högintressant är relativa begrepp som får värde när de jämförs med något. I detta fall måste det andra då vara de som inte är storstadsmänniskor som då inte är högavlönade, högutbildade eller högintressanta. För hade de också varit det hade ju påståendet varit meningslöst. En slags inomnationell rasism.
  5. Här framhålls en metod för landsbygdsbor att lösa sina problem med service och kommunikationer själva. Men metoden nämns inte som lämplig för stadsbor att lösa sina problem med exempelvis trängsel, segregation eller dålig luft själva.

läs mer; Landsbygdsbor ges ett ansvara tt fixa själva   SLuta förenka storstadsnormen

 

 

Annonser

Om Se landet!

Håkan Henrikson heter jag som är ansvarig utgivare för denna blogg. Jag är divisionsdirektör på Jordbruksverkets division för främjande och förvaltning.
Det här inlägget postades i Möjligheter och hinder och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s