Har vi råd med landsbygd ur miljösynpunkt?

Jag var för ett tag sedan med i en panel på SGBC (Sweden Green Building Conference) med syfte att diskutera landsbygdens roll i det framtida samhällsbygget. En fråga som ställdes var om vi kan motivera satsningar på landsbygden med tanke på den miljöomställning vi står inför och måste göra. Urbaniseringen och satsningar på staden framställdes därmed självklart som ett miljöprojekt. Och landsbygdslivet då som motsatsen. Det är inte första gången jag möter detta. Det verkar snarast vara en vanlig ingång. Så hur ligger det då till? Är staden lösningen och landsbygden olösningen på dagens miljöproblem?

För det första kan vi konstatera att det historiskt inte har varit en överdriven omsorg om miljön som har drivit urbaniseringen. Det är snarare så att urbaniseringen har möjliggjorts genom ökad tillgång på billig fossil energi. Energi som har gjort det möjligt att transportera resurser över stora avstånd och därmed frikopplat lokal tillgång och produktion från lokal konsumtion. Det är inte längre den lokala tillgången på mark som avgör hur mycket mat vi kan efterfråga och hur många munnar som då kan mättas, det är vår globala köpkraft. Denna geografiska frikoppling mellan produktion och konsumtion har också försvårat den direkta insynen i produktionen, inte minst ur miljösynpunkt. Tyvärr tror jag också att det ligger i människans natur att ägna det som är nära större omsorg än det som är längre bort. Få slänger nog godispapper i vardagsrummet eller i den egna trädgården. Något fler kan tänka sig att slänga skräp från bilfönstret eller på gatan.

För det andra kan vi konstatera att urbaniseringen hittills inte har löst våra miljöproblem. Klimatavtrycket är inte generellt mindre i staden än på landsbygden, vilket jag skrivit om här. Samtidigt borde i teorin storskaliga lösningar möjliggöra hög resurseffektivitet och möjlighet till miljösmarta lösningar. Täta miljöer kan organiseras så att transportbehovet minskas och löses kollektivt. Täta miljöer ger underlag för gemensamma anläggningar för vatten, avlopp, värme och sophantering. Vilket ger möjlighet att investera för bästa miljöprestanda. Det finns också miljöproblem som i vissa fall är en följd av täthet. Buller, för höga halter av oönskade ämnen i luft, vattenavrinning till följd av hårdgjorda ytor, förhöjda temperaturer, brist på grönt och brutna kretslopp.

Samtidigt är det globalt, och även i Sverige, så att miljöpåverkan kopplar starkt till konsumtionsnivå. Ju högre konsumtionsnivå desto större miljöavtryck. Så här gäller det nog att skilja teori från praktik. I teorin kan staden bli ett miljöföredöme. Men det har i praktiken inte blivit så. Miljövinsterna äts upp av ny miljöbelastning. Vi åker tunnelbana och tar flyget till Thailand. Vi skaffar fjärrvärme och bygger ut huset. Vi skaffar biogasbil och blir generösare med att köra bil eftersom den är miljövänlig.

Men framåt då? Städerna måste ställas om till hållbarhet och det måste landsbygderna också. Det blir inte hållbart genom att alla flyttar till städerna. Det blir inte heller hållbart om alla flyttar till landsbygderna. En anledning till att urbanisering så ofta lyfts fram som lösning på våra miljöproblem tror jag är för att vi så ofta för den diskussionen i samhället. Hållbar stadsutveckling är ett betydligt vanligare konferenstema än hållbar landsbygdsutveckling. Jag vill ha mer forskning och mer diskussion kring hur de hållbara småskaliga lösningarna ser ut. Det är naivt att tro att samma lösning funkar i byn med 100 boenden som i tätorten med 1000, som i staden med 100 000, som i staden med 1 miljon. Och jag tror att det går att hitta de hållbara lösningarna i täta liksom i glesa miljöer.

Annonser

Om Se landet!

Håkan Henrikson heter jag som är ansvarig utgivare för denna blogg. Jag är divisionsdirektör på Jordbruksverkets division för främjande och förvaltning.
Det här inlägget postades i Miljö, klimat, landskap och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Har vi råd med landsbygd ur miljösynpunkt?

  1. Olle Göransson skriver:

    I Sverige slår vi oss ofta för bröstet och säger att vi minskat våra utsläpp. Vi kan minska dem till noll om vi slutar producera något här, det vore ju fantastiskt? Räknar vi däremot vad vår konsumtion ger upphov till (vilket är det enda rättvisa sättet att räkna på), ökar vi vår miljöbelastning stort.
    Med samma perspektiv blir det inte ens i teorin möjligt att få stora städer att bli miljöföredömen.
    Den miljöpåverkan energiframställningen, livsmedelsproduktionen, råvaruutvinning, transporter osv ger upphov till, måste givetvis belasta kalkylen där ovan nämnda saker förbrukas. Stadsodling framställs ibland som en väg till hållbara städer, precis som solpaneler på taken. Hur stor andel av en större stads behov kan sånt täcka? Det visas ibland siffror, bland annat på denna eminenta bloggsida, som ”bevisar” att landsbygdsbefolkningens klimatpåverkan är större än städernas. Om vi leker med tanken att Skelleftebon måste åka till Malå för att uträtta sina ärenden istället för tvärtom? Eller om vi leker med tanken att hälften av Skellefteborna flyttar till Malå? Och man bara flyttar sig mellan orterna när, och för att, man har lust? Och att det mesta produceras i närheten av där det konsumeras?

  2. Se landet! skriver:

    Spännande Olle, Jag tror du har rätt i att man bör vända perspektiven. Och att man bör se från flera håll. Om några flyttar från en liten ort till en större för att minska resebehovet. Så kanske det påverkar underlag för förskola på den lilla orten så att denna lägger ned. Och då ökar ju transportbehovet hos de som är kvar. Så summan inte alls blir minskat resande utan ökande.

  3. Patrik Ohlsson skriver:

    För något år sedan firade OBS i P1 50 år med bla återblickar men ställde också frågan om vad man kommer att berätta om i programmet om ytterligare femtio år. Jag föreslog reportage om de första trettio åren i det neoagrara samhället. Hur folk flyttar från städerna till landsbygden. Med oljeekonomins utfasning måste vi åter förstå produktionsfaktorn jords betydelse och snarare betrakta arbete och kapital som omvandlingsfaktorer för de förnyelsebara naturresurserna. Jag skrev vidare om hur vi då monterar ner megastäderna och återanvänder materialet för att bygga på landsbygden. De största städerna fungerar inte längre, det är för svårt att få in all mat och alla varor som behövs och lika svårt att hantera avfallet och frakternas miljöpåverkan.

  4. Se landet! skriver:

    Jo ,åmnga menar att landsbygden kommer att få en ny roll när vi ska in i det biobaserade samhället. Spännande det du skrev, finns det att läsa någonstans?

  5. Ping: Urbant och hållbart – går det ihop? | Se landet

  6. Anders Darenius skriver:

    Med en liten biblisk travesti: Vad hjälper det en människa om hon vinner miljön men förlorar sitt liv? Kan det verkligen vara så att det antikvariska miljöbegreppet är överordnat det dynamiska, att det är hugget i sten att människan miljöpåverkan alltid är oönskad?

  7. Se landet! skriver:

    Jag tror vi måste tänka om här. Snart är all mark på jorden brukad på ett eller annat sätt. Att då fokusera på det orörda blir alltmer begränsat. Det handlar nog istället om hur vi kan hitta sätt att bruka som är hållbart. Hela det miljömål vi ansvarar för, ett rikt odlingslandskap, förutsätter brukande. Eller ta miljömålet levande skogar. Det kan inte uppnås genom det som skyddas, några procent. Utan måste uppnås genom det som brukas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s