I Norge är lanbrukarna multifunktionella!

Norge lyfts ofta fram som landsbygdslandet nummer ett. Där behöver man inte landsbygdssäkra, eftersom landsbygdsperspektivet är självklart. Stämmer det? Vad gör de i Norge som inte vi gör här? Frågor jag har funderat över, men inte har svar på. Lite mer kött på benen fick jag när jag hittade en artikel av forskaren Magnar Forbord[1] m.fl om Norges jordbrukspolitik, och dess effekter.

Norge är en av de sista länderna i Europa där utvecklingen inom jordbruket regleras starkt av staten. Resultatet är ett jordbruk dominerat av små jordbruksfastigheter. Samtidigt pågår samma storleksrationalisering som i EU. Resultatet är allt färre jordbruksföretag som i allt högre utsträckning hyr mark. Så börjar artikeln.

Författarna menar att det i Norge sedan andra världskriget har funnits ett socialt kontrakt mellan stat och lantbrukare. Detta har gått ut på att de ska kunna leva på sin verksamhet i utbyte mot leveranser i form av en levande landsbygd med sysselsättning och produktion. Årligen har förhandlingar mellan regeringen och lantbrukarna skett kring villkoren. Författarna använder termen multifunktionalitet för att beskriva vinsterna i systemet. Rätt bra ord för att beskriva lantbrukarnas roll.

Jordbrukspolitik i form av legala och ekonomiska styrmedel påverkar hur jordbruksmark brukas, i Norge liksom i de flesta av världens länder. I förlängningen kan politiken även få effekter på hur marken ägs och vilken typ av företag som växer fram. 1974 infördes i Norge Bo- och brukarplikt på jordbruksfastigheter. Man ville försäkra sig om att aktiva brukare ägde gårdarna och att det bodde folk på landsbygden.1990 kom en ny inriktning som var mer marknadsorienterad. Utgångspunkten idag är att jordbruksmarken ska brukas på för samhället och brukaren bästa möjliga sätt. Ett resultat av detta just nu är kortfattat att alltmer mark brukas genom arrenden.

I Norge påverkar även sociala faktorer hur mark ägs och brukas. I studien har flera som intervjuats sagt att de känner en skyldighet, mot tidigare generationer, mot kommande och gentemot bygden att fortsätta bruka markerna.

Författarna nämner också att tekniska-ekonomiska faktorer spelar roll för jordbrukets utveckling. Denna del av rapporten är dock väldigt kort och återhållen. Jag vet inte om det är till följd av resultatet, att ekonomi och tekniska framsteg har marginell betydelse jämfört med politik och sociala faktorer. Eller om det kanske inte varit centrala delar av studien.

I Norge brukas en allt större andel av marken genom arrenden och färre brukare. Småskalighet är dock fortfarande vanligt. Författarna avslutar med reflektioner kring framtiden. Läs gärna det om ni är intresserade.

För egen del funderar jag vidare på skillnader och likheter med Sverige. För visst är lantbrukarna multifunktionella även här. Och visst är de sociala faktorerna i många fall starka och viktiga. Liksom politiken förstås, även om den är en annan här än i Norge. Och visst spelar teknikutveckling en roll. Och, sist men inte minst de ekonomiska förutsättningarna påverkar. Och att aktiva lantbrukare växer genom att arrendera mark, det känns igen, även här. Jodå. Kan någon svensk forskare göra motsvarande studie i Sverige. Jag skulle vilja läsa reflektionerna kring vart Svensk landsbygd kan vara på väg kopplat till hur jordbruket utvecklas.


[1] Magnar Forbord*, Hilde Bjørkhaug, Rob J.F. Burton (2014) Drivers of change in Norwegian agricultural land control and the emergence of rental farming, Journal of Rural Studies 33 (2014) 9-19

Annonser

Om Se landet!

Håkan Henrikson heter jag som är ansvarig utgivare för denna blogg. Jag är divisionsdirektör på Jordbruksverkets division för främjande och förvaltning.
Det här inlägget postades i Forskning och kunskap, Spaning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till I Norge är lanbrukarna multifunktionella!

  1. Anders Darenius skriver:

    Stordrift och koncentration blir effekten när traditionell investeringskalkylering tillämpas. Det lönar sig att rationalisera bort människor.

    Var hittar man de ekonomer som har kreativa lösningar för landsbygdsutveckling med kalkyler som inte baseras på industriteknik, skaleffekt eller bidrag? Som gör människan till en resurs och inte en belastning? Som vet hur man värderar biologisk och social risk i kronor och ören och låter detta belasta företagets investeringskalkyl? Som kan beräkna synergieffekter i småskalighet?

    Var finns den tankesmedjan?

  2. Se landet! skriver:

    Alltfler i samhället tror jag anammar att hållbart handlar om ekonomi, ekologi och sociala frågor. Det svåra är att få det in i de system som styr utvecklingen.
    Jag tror inte den tankesmedjan finns, ännu…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s