Festivaldöd på landsbygden?

I vår och sommar har Festivaldöd varit en rubrik i kvällstidningarna. Nedläggningen av Hultsfredsfestivalen och Peace and love har ofta varit utgångspunkten. Experter har debatterat fenomenet, att stora landsbygdsfestivaler lägger ned eller flyttas. Orsaker och teorier om varför och hur har inte saknats.
Samtidigt pågår den svenska festivalsommaren för fullt. Inte minst i form av nya nischade festivaler med ett ofta smalt tema. Själv har jag hunnit med Psykjunta i Tyrolen. En ny festival som inte har ambitioner att vara eller bli stor, som inte drivs professionellt, som inte satsade stort på PR, som inte hade stora dragplåster eller tunga sponsorer. Men, som däremot hade ambitioner att erbjuda något särskilt, att vara den trevligaste festivalen, att locka via kontaktnät och sociala medier, att ha unika artister, att erbjuda lokal mat och att samarbeta med bygden.

Det som denna nya festival har, och det den inte har, är det typiskt för en framgångsrik festival anno 2013? För att få svar på den frågan vänder även jag mig till en expert. Mikael Jansson, författare och expert på mötesplatser, har ett särskilt intresse för olika evenemangs uppgång och fall.

-Mikael, hur ser ett framgångsrikt evenemang ut 2013, och ändrar det sig över tid?
Mikael; Man har god kunskap om vad som lockar deltagarna. Man har en nära relation med besökare och dessutom har man en egen stark organisation. Detta är tre generella framgångsfaktorer och de har inte förändras nämnvärt över tid. Men konkurrensen är hårdare idag. Exempelvis när Hultfredsfestivalen började var de i princip ensamma i sitt slag i Sverige och idag finns många konkurrenter. Då blir det mycket viktigare att klara av att ha ett bra erbjudande.

– Är det så att man inte ska se sådana här stora evenemang som institutioner som bara fortsätter år efter år utan att det faktiskt finns en uppbyggnadsfas en blomstringstid och en nedläggning?
Mikael; Ja, för att lyckas i den hårda konkurrensen så måste man hela tiden utvecklas. Finslipa konceptet. Men samtidigt som man utvecklas får man inte tappa sina grundvärderingar. Exempelvis hände detta Peace and Love. De blev för splittrade och höll på med för många olika saker. Då tappade de ekonomin och då vågade inte besökare chansa och köpa biljetter i förtid om det skulle läggas ner.

– Har du några tankar kring vad evenemang betyder för den ort de förknippas med?
Mikael; De betyder ofantligt mycket  både för ekonomin men också för stoltheten för bygden. Hultsfredsfestivalen satte Hultsfred på kartan men den har också skapat en musikindustri i Hultsfred. Småföretag växer ofta upp på orten kring evenemanget. Alltså innebär evenemang både arbetstillfällen och att bygdens varumärke stärks. Det i sin tur attraherar både människor och kapital.
Om det fortfararande finns tillräckligt med substans och eldsjälar kvar kan ju företagande leva kvar när ett evenemang försvinner men det är långt ifrån säkert att det blir så. Det beror på orten själva och de människor som bor där. Men det finns ju inget bra i att festivaler läggs ner. På festivalerna märks det att publiken inte är så trogen vilket Hultsfred såg när de nu flyttar till Stockholm.

– Jag har noterat att de flesta större städer ordnar någon form av stadsfest, med artister och jippon, inte sällan med kommunala skattemedel som en del av finansieringen. Tror du att privata eller ideella initiativ på landsbygden har någon chans framöver?

Mikael; Absolut. Det viktigaste är människorna som ligger bakom. Brinner man tillräckligt starkt för sin idé har man alla möjligheter.

Tack Mikael. Det sista låter hoppingivande och i mina hemtrakter finns många exempel på att landsbygdernas festivaler är långt ifrån ett utdöende tema. Nyligen har Genesis avslutats. En festival för elektronisk dansmusik som anordnades för andra gången i mina hemtrakter. Likaså har den nio dagar långa Säljerydsfestivalen genomförts även i år. Alternativens alternativfestival. Och än finns det många kvar att se fram emot. Korröfestivalen blir det nog och kanske också Kalabalik, en synthmusikfestival som i år körs för tredje gången. Den är jag lite nyfiken på.

Annonser

Om Se landet!

Håkan Henrikson heter jag som är ansvarig utgivare för denna blogg. Jag är divisionsdirektör på Jordbruksverkets division för främjande och förvaltning.
Det här inlägget postades i Möjligheter och hinder, Spaning, turism, Vad är landsbygd? och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s